Tove Styrke är tillbaka efter några år i artistvärldens skuggsida. En uppenbarligen välbehövd paus för hon är tillbaka starkare än förr. Ett album så späckat med intressanta tongångar var länge sedan man hörde. Tove har tagit hjälp av bl.a Linnea Henriksson och Annika Norlin och resultatet är sannerligen imponerande. Jag kommer osökt att tänka på Robyn när man lyssnar igenom plattan. Speciellt i låten Snaren. Samma lekfulla arrangemang och viljan att utforska nästan otrampade stigar i popmusikens värld. En utveckling i rätt riktning från hennes för övrigt starka debut från 2010. Gillar t.o.m omslaget med Tove´s osminkade ansikte i en överlägsen pose iklädd fleecetröja. Där kom hennes norrländska ursprung fram kanske? Enda minuset jag kan komma på är att det är ibland lite svårt att uppfatta alla ord hon sjunger.
Bästa spår: Borderline, Snaren och Walking a line, fast det finns ingen medelmåttig låt på skivan.
Recension idag 