1971 dök han upp från ingenstans. Den pianospelande killen med keps och äppelknyckarbyxor. Kläderna var en gimmick som han ganska snart upphörde med. Ser man istället till musiken så kan man säga att han skapat några klassiker i historiens popbok. Genombrottslåten Matrimony måste väl de flesta ha hört. Han skrev all sin musik själv och albumet var välproducerat. Så här i efterhand har jag upptäckt att jag helst vill avnjuta Gilbert i korta doser, dvs ett helt album med den signifikativa rösten blir lite för mycket. Däremot guldkornen i produktionen hör jag gärna.
Bästa spår: Matrimony,Thunder and Lightning och Nothing Rhymed
Recension idag 