Pälsarnas andra album kom 1981. Dåtidens demonproducent Steve Lillywhite hade gruppen under sina vingar vid de två första albumen. Musiken är ganska driven rock med Richard Butlers stämma likt ett vattenmärke som borgar för något genuint. Jag minns att jag gillade skivan skarpt på den tiden då den dök upp i punkens efterdyningar och den håller skapligt än idag.
Bästa spår: Pretty in Pink, All of this and nothing och pulserande Dumb waiters.
Recension idag 