Det var långa sju år sedan Metallica släppte album. Ett antal singlar har släppts det senaste halvåret och man har fått goda hintar om vad som väntar. Det är ett tungt album helt avsaknad av ballader. Just detta faktum gjorde att det tog flera lyssningar innan jag kunde uppskatta låtarna och dess strukturuppbyggnad. Som vanligt är riffen talande och de lyckas hyfsat med att få de så varierade att låtarna står för sig själva även om Sleepwalk my life har lite väl mycket Enter Sandmansriff.
Som sagt så kräver plattan ett antal genomspelningar för att få mig att uppskatta den och guldkornen växer fram. Inleder starkt med titellåten och Shadow follows. Bästa spåen är dock Screaming Suicide och den över elva minuter långa avslutande Inamorata. Där dras tempot ned något och blir mer melodisk i vissa partier.
Recension idag 