1977 var punkens år och mycket av det i rockväg som gavs ut i England fick punkstämpel på sig. Elvis Costello´s musik däremot kan inte klassas som punk. Här fanns något lättsamt och melodierna lektes fram i små perfekta produktioner. My Aim Is True var Costello´s debutalbum och jag fastnade direkt för den lille glasögonprydde britten med den stora rösten.
Jag minns under min tid som menig i Linköping 1978 att Elvis kom till folkets park och att en del bråk inträffade i de främre åhörarleden. Elvis tvingades lämna scenen för ett tag för sin egen säkerhet. Jag tror detta kom sig av att publiken trodde de kom för att se en punkartist och blev frustrerade när det ”bara” bjöds på poprock. Punk-eran hade ju sina avarter.
Bästa spår: Miracle Man, Less than Zero och den underbara balladen Alison.
Recension idag 